jag hamnade i depression! jag färgade håret SVART och sminka mig svart runt ögonen och vart ett så kallat "EMO", livet vart bara värre och värre, ingen såg mina problem, ja slutade äta, i skolan sa ja bara att de va äklig mat, hemma sa ja att ja hade ätit så mkt i skolan, ja gick ner i vikt (ja var redan smal) efter ett tag såg den person som stod mig närmast att något inte var rätt, så hon gjorde så ja iaf fick träffa en läkare.

Ja berättade aldrig vrf JAG själv hade valt att sluta äta, ja sa bara hur ja kände när ja åt då, och vid det tillfället hade de gått så lågnt att varige gång jag åt så mådde jag illa, så ja åt bara minde och mindra, jag fick någon medicin jag tog ett tag, men eftersom jag hade valt att sluta äta för jag ville svälta mig så ville ja itne äta medicinen för ja viste om ja ville själv bli "frisk" igen så skulle ja, så ja åt medicinen i 3månader sen valde jag att sluta!

ja börja tvinga i mig mat, bara för att vissa alla andra att ja orkade!

Men ja mådde fortfarande dåligt iners inne, jag ville itne leva... jag ville dö...!

De som fick mig att orka var Blomman, mitt marsvin jag hade då. för ja tänkte, familjen dem har varandra, mina vänner har varandra, blomman hon har ingen om ja lämnar henne, och vem kmr ta hand om henne? vem kommer ge henne kärlek? nej ja kan inte lämna henne ensma kvar i denna värld!

så ja valde att kämpa, höra alla komentarer dag ut och dag in gjorde så jävla ont och det tog så frutansvärt på mig, att man kan få en människa med sjukt bra själv förtroende och självkänsla att hamna på botten på någon månad, då ligger man på som fan! och de va just det dem gjorde...

Men ja sa inget, ja lätt dem hålla på, för jag "förtjänade" det... det var de enda ja försökte intala mig själj, det va ödet, någon ville att jag skulle rasa, någon ville att jag skulle få denna skit....

Allt detta hände under 1ÅR! sen lyckades jag med mkt tjat få byta klass (sa bara att ja ville byta för ja inte hade någon kompis, berätta ALDRIG om det som hände under detta år). men ja fick bytta klass iaf! vist ja va glad för det, men dem spår dem hade satt i mig var djupare än någon kan förstå, ja hade börjat min kamp! ja skulle ut ur min depression! min dåvarande kille som jag träffade lagom jag började 9an hjälpte mig ur depression helt! jag hade börjat tagit mig ur den redan i 8an, men han var till stort stöd under de sista året i depression!

När ja väl slutade grundskolan var ja överlycklig, ja skulle få en NY start på livet, ja skulle börja gymnasiumet!

men de va inte den "dans på rosor" jag hade hoppas på, de är en väldigt liten skola och jag hamnade fort i "tuffa" gänget" och där började allt, ja fick höra olika komentarer hit och ditt, ibörjan skratta ja bara med och orka inte bry mig, men efter att höra de dag ut och dag in, igen... de tog på en! de va några som märkte då att ja vart mer tillbaka och orkade inte... men detta håll BARA på i 1år, sen slutade dem som var värst och jag kunde börja leva ett "normalt" liv igen, utan alla komentarer hit och ditt!

Men när alla komentare slutade, så började plugget på allvar, hamnade fort efter i skolan, höll på att gå in i väggen och hamna i depression... men jag klarade mig igenom det, sen kom 3an och allt vart repris på 2an, stressen blir bara mer och mer, paniken och ångesten kommer bara närmre...

Men ja har bestämt mig jag ska klara det! har ja varit med om värre saker kan ja klara detta...

Där har ni en intressant? ointressant? text om mitt liv, från början till nu!

Så nu vill jag bara klara av skolan, hitta jobb, flytta neråt i landet tsm med Olle<3

En bild på mig då!

En bild på mig idag!