Jag har tjatat om hund hela mitt liv, men när ja var 10år började ja ge upp hund, för ja skulle ALDRIG få en när ja bodde hemma... endå om de va min absoluta dröm.

 

Men jag är nere på stan o ser en anons på 2kattungar, dem va ju söta, så jag vissade mamma dem, o hon bara jaja dem e söta sen gick hon, hahha trött på mitt tjat? ;)

Sen ville jag visa min kompis dem, så vi cyklade ner till affären o då tog jag även tele nr.

 

När jag kom hem så visste ja att jag skulle få ett nej, men jag frågade "mamma, kan inte vi skaffa katt"

ja vart chokad, svaret jag fick var "ring och fråga pappa" så ja ringde pappa o han sa ja om mamma gick med på det. 

 

så jag ringde till "uppfödaren" och pratade med dem, ja va så glad så allt vart så osamanhängande, så efter ett tag frågade hon "är de katterna du är intersserade av" juste tänkte ja, ja kanske borde berätta vad ja ringer om xD

men vi åkte på kvällen och hämtade hem en lurvboll.

 

Först får vi syn på en social kille, som älskar o mysa o vill vara nära, både ja o min lillebror ville ha honom, sen tar dem fram den schygga, som gömde sig bakom soffan som inte alls ville mysa, nej han ville inte vara med alls.

o han föll vi alla för!

så vi åkte hem med den schygga rädda kattungen.

 

Idag när man tänker tillbaka är de kanske inte de bästa valet, men fördelen med honom är att han är schygg, han gillar inte främlingar, bara familjen som duger, han håller sig borta från trafiken.

Så man behöver inte vara rädd att någon tar honom, eller att han blir påkörd!

då dem kör som idioter här....

min granne har blivit av med 2 - 3 katter på 9år medan vi haft mulle (allso som dött i trafiken)

 

så jag är glad att jag har den katt jag har, jag är ingen katt människa, men jag älskar min katt endå!<3

Anons bilden, Mulle till höger